Jag har inte riktigt funderat på hur det kommer att kännas att sitta ensam på ett flyg mot andra sidan Atlanten. Jag tror att jag kommer vara väldigt nervös men samtidigt tror jag man är väldigt förväntansfull och nyfiken på vad de kommande 10 månaderna kommer att ge. Det som känns mest skrämmande är när jag kommer till Chigagos flygplats, där jag ska igenom migrationsverket och tullen och så. Och att jag ska hitta till rätt gate efteråt. Som jag har förstått är den flygplatsen väldigt stor. Så jag får väl lita på mig själv. Om jag inte hittar får jag ta modet till mig och fråga efter vägen. Men det ska nog gå bra hoppas jag. Tänk hur många utbytesstudenter som flyger själva varje år och dom hittar fram tillslut, då borde jag också göra det.

               

(Malaysias flygplats där man fick ta ett tåg för att komma till andra delen av flygplatsen för att hämta väskorna.)